Staden som aldrig sover. Vi rullar in i Las Vegas på eftermiddagen, följer skyltningen mot the Strip och ser vårt hotell, Circus Circus på långt håll. Inga problem att hitta. Det är helt galet. Först är det lång kö till incheckningen, sen behöver vi en karta för att hitta till vårt hotellrum, nr 27745. Ja, 27 000 rum har de väl inte, men en hel jäkla massa. Här finns en hel nöjespark inomhus, casino så klart, cirkusföreställningar hela dagen, massor av affärer och restauranger. Och så ser det ut på alla hotell. Just Circus Circus har ganska många år på nacken och det märks, lite slitet är det. Vi tar en promenad på kvällen och hamnar utanför the Mirage precis lagom till att deras vulkan får ett utbrott. Lillebror var dock inte alls beredd på det och blev jätterädd och trodde att det var på riktigt.
Vi har bokat två nätter i Vegas, men det blir en liten biltur även den dagen vi egentligen inte behövde köra. Vi tar en morgontur till Hoover damm som ligger några mil söder om Las Vegas. På vägen dit passerar vi genom Boulder city som är en jättefin liten stad och vi planerar in en förmiddagsfika där senare. Barnen är inte alls glada över att åka bil igen, det gnälls en del i baksätet, så stoppet vid dammen blir kort.
När vi är på väg därifrån hör vi plötsligt konstiga ljud ifrån motorn och Dogge hackar och hoppar. När en varningslampa tänds och lyser ilsket vågar vi helt enkelt inte köra mer. Vi stannar vid påfarten på motorvägen. Jaha, vad gör vi nu då? Jag ringer Hertz som tycker att vi ska försöka köra in till deras kontor vid flygplatsen. Men det är en tur på motorväg som i vanliga fall skulle ta upp till 45 min. Vi har inte alls någon lust att köra dit. Dels känns det helt livsfarligt att ge sig ut på motorvägen med motorn som låter som den gör, dels vill vi inte bli stående med bil och barn mitt på motorvägen i 40 graders värme. Vi stoppar en polisbil som passerar och den snälla konstapeln berättar att det finns ett casino precis runt hörnet och han kör efter oss dit. Där kan vi komma ur solen och i lugn och ro ringa Hertz igen som skickar en bärgningsbil. Någon fika i Boulder city blev det aldrig.
Enligt Hertz så får inte barnen åka med i bärgningsbilen, och de tycker också att fyra personer oavsett är för många. Så jag ringer efter en taxi. När bärgarn sedan dyker upp blir han upprörd över detta och säger att vi visst får åka med. Jag försöker avboka taxin, men de har redan debiterat mitt kort. Bärgarn blir ännu mer upprörd och börjar bråka med taxibolaget. Taxichaffisen dyker upp och blir upprörd när vi inte vill åka med. Han fick ju ändå betalt, så varför tjafsa? I slutändan är det ändå Hertz som gett oss dålig information, och de har dessutom lovat mig att stå för taxiresan. Vi blir körda till flygplatsen, bärgarn sköter allt med den trasiga bilen och vi går bara in och hämtar ut en ny. Och pengarna för taxin fick jag tillbaka direkt. Fantastisk service trots allt. Den nya bilen är precis likadan som den gamla, men med det lilla pluset att den är fräschare.
Här måste jag bara skriva om hur helt otroliga barn jag har. Ja, de gnällde på förmiddagen över att åka bil och titta på något som de inte ville se eller ens förstod vad som var intressant. Men när vi väl stod där på vägen så kommer inte ett gnäll från dem. De är så tappra när vi väntar i solen, dricker mycket vatten, gör som de blir tillsagda snabbt och effektivt. När vi väntar på hotellet roar de sig med små upptäcktsfärder i hotellobbyn, hjälper till att spana efter bärgningsbilen och håller humöret uppe. De hjälper till att tömma bilen och att bära sina bilstolar och vattenflaskor och vaktar all packning när vi hämtar ut ny bil. Resten av dagen var bara deras och de fick bestämma vad vi skulle göra. Det blev först legoshopping och sen bad i hotellpoolen, glass och spel i arkadhallen. På kvällen tog vi bussen längs the Strip och tittade på roliga hotell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar