Julmarknad

Första advent idag och nu är det fullt legitimt att frossa i jul. Men jag tjuvstartade för en veckan sedan och mitt hus är redan julpyntat. I mörka november när allt är en enda gegga ute måste man få pynta lite inne med ljus och stjärnor. Och baka lussekatter. Jag bakar alltid så att det ska räcka in i februari. Adventshelgen har jag firat i Leksand i mitt föräldrahem och vi har varit på Noret (centrala Leksand) och handlat tjockbulla och knäck, precis som när jag var liten. Dock finns inga jultomtar som säljer smällkarameller längre. Undrar vart de har tagit vägen...

Taxiresor jag minns

Idag skriver SvD om taxibluffar på Arlanda, och om att stora kända resesiter varnar resenärer för att luras av svenska taxichaufförer. När jag jobbade åkte jag en hel del taxi, och har själv råkat ut för dessa, om än lindrigare än många andra. Gemensamt då jag råkat ut för det är att jag haft bråttom och inte haft tid att vänta eller leta efter ett bolag jag känner igen, eller att förhandla om priset, och bara hoppat in i en taxi. Har du råkat ur för oärliga taxichaufförer någon gång?

Jag kom med ett försenat tåg till Stockholm endast 10 min innan mitt möte skulle börja. Planen var att promenera dit i lugn och ro, vilket kanske hade tagit 15 minuter, minuter som jag inte hade. Resan tog kanske 5 min i taxin, när taxametern passerade 400 bad jag chauffören att stänga av taxametern, vilket han faktiskt gjorde. Det var ju inte min personligen det drabbade ekonomiskt, men lika irriterande och onödigt kändes det.

Till Malmö kom jag också med tåg en annan gång och var försenad. Eftersom jag inte visste exakt vart jag skulle och hur lång tid det skulle ta att gå bestämmer jag mig för att ta en taxi. Också här en mycket kort resa, som de första tre chaufförerna i kön inte tyckte att det var värt att köra. Först i den fjärde bilen får jag napp och ha vill ha 250 kr för att köra mig, en resa som jag på tillbakavägen med etablerat bolag betalade 96 kr för.

Jag har också gått på minor några gånger på Arlanda när jag kommit sent och ska en taxi hem. Ska man till Stockholm är det lätt att välja etablerat bolag, men ska man som jag norrut är det inte lika lätt. I den kön står alla möjliga bilar och det går inte att lita på att just det bolag jag vill ha står där just då. Numera ringer jag alltid och bokar taxi när jag flyger till Arlanda. Svedavia tar ut en avgift på 27 kr för taxibilar som plockar upp folk, och detta läggs på den vanliga taxan. Men det är värt varenda krona. Då blir man dessutom mött i ankomsthallen och jag får alltid hjälp med bagaget.

I Moskva är svarttaxi helt accepterat och det är det enklaste sättet att åka taxi på. Jag kände mig inte bekväm med det, då min ryska är helt obefintlig och jag den gången reste med Storasystern som bara var tre år. Men vi blev tvungna att testa en gång. Vi landade på Moskvas flygplats och eftersom Maken reste i jobbet och ville ha kvitto gick vi förbi alla svarttaxichaufförer i ankomsthallen och direkt fram till den etablerade taxiförmedlingen. Damen i luckan kunde engelska och vi beställde taxin, betalade och fick kvitto. En annan man hjälpte oss med bagaget till taxin och där stod en tredje person och tog emot och körde taxin. Någonstans i denna kedja förvandlades Ibis hotell till Irbis, och vi hamnade helt fel. Chauffören bokstavligen slängde ut och körde iväg med en rivstart, och vi blev först inne på hotellet varse att det var fel. Vi bad dem ringa en ny taxi till oss och vi fick svaret att det går inte, gå ut och ställ er vid vägen så löser det sig. Så vi gick ut till vägen och efter 30 sekunder tvärnitar en liten Lada och plockar upp oss. Han gjorde nog en bra affär den dagen, det blev en, med ryska mått mätt, dyr resa, men vad skulle vi göra. Vi klämde in oss tre personer med väskor och barnvagn i den lilla bilen och höll tummarna för att vi skulle komma rätt. Och det gjorde vi! Men efter det höll vi oss till tunnelbanan.

Uppsalas broar

En dag på stan sa Storasystern att hon ville gå över alla broarna i stan. Jag hade ingen aning om hur många det var, och kunde namnet på endast ett fåtal, så det blev en rolig utflykt där vi tog reda på det. Förutom att det var intressant, och lite kul att faktiskt gå över alla broarna också, så är det väldigt vackert att strosa längs Fyrisån i Uppsala. Naturligtvis ännu vackrare på sommaren, men även så här i höstrusken finns en karg skönhet. På sommaren är östra sidan av ån alltid full med solande människor och det finns gott om platser för att slappa vid vattnet. Den här dagen var vi ganska ensamma på soldäcket där vi satte oss en stund för att ladda för bropromenaden. 

Wikipedia listar 27 broar över Fyrisån. Från Storvreta i norr till Flottsundsbron i söder. Men Scribo har letat och hittat hela 54 stycken. På hans blogg finns massor med information om alla broarna. Av naturliga skäl gick vi inte över alla, till det hade vi behövt både bil och flera dagar. I stället valde vi alla broar i centrum. Vi började med Eddaspången som är en gång och cykelbro. Eddaspången byggdes 1889, då på platsen för Haglunds bro, och den flyttades dit där den ligger idag 1901. (Källa) Här börjar Forsränningen på Valborg. 

Efter Eddaspången kommer Haglunds bro, som ju ersatte Eddaspången 1901. Den är uppkallad efter bankkassören August Haglund som finansierade bron med en stor donation. 1992 byts hela bron ut då den gamla var i dåligt skick, men den nya byggs i samma stil och det är den vi ser idag. (Källa)

Efter Haglunds bro kommer Jernbron, en gång och cykelbro. Den är också flyttad, hängbron byggdes från början där St Olofsbron nu ligger, invid 1848. Den ersattes av en större och bredare bro 1964, och låg i kommunens förråd fram till Uppsalas 700-årsjubileum 1986 då den renoverades och placerades i dagens läge mellan St Johannesgatan och Linnégatan. (Källa Wikipedia)

Sen kommer St Olofsbron. Och den ersatte alltså Jernbron 1964 på St Olofsgatan.

Dombron heter så på grund av sitt läge nära Domkyrkan och ligger precis nedanför Kvarnfallet. Det är en gång och cykelbro i sten byggd 1760. Mycket vacker är den. (Källa Wikipedia)

Över Nybron går Drottninggatan och skär rakt genom centrum, från Carolina Rediviva över Stora Torget. Här har det funnits en bro sedan mitten av 1600-talet, men denna stenbro byggdes 1899. (Källa Wikipedia)

Västgötaspången har fått sitt namn efter Västgöta nation som syns i bakgrunden. Det är en gång och cykelbro som byggdes 1862. Här är det otroligt vacker på sommaren då bron smyckas med fantastiska blomsterarrangemang och de stora kastanjerna längs ån hänger ner över vattnet. 

Den sista bron på vår lilla tur fick bli Islandsbron. Den här bron uppfördes 1956, men det har funnits en bro på platsen mycket längre än så. Här sluts cirkeln. För här stod Pappan och jag en tidig morgon på väg hem efter en fest och tittade på änder i Islandsfallet och blev förälskade i varandra. Året var 1997, på hösten. Han sa han skulle ringa mig, men det gjorde han aldrig. Men det löste sig ju bra ändå, bevisligen. 

Gustavianum

Gustavianum i Uppsala är Uppsala universitets äldsta bevarade byggnad, byggd 1622 Den ligger mitt emot domkyrkan med sin uppseendeväckande siluett. Takkupan inrymmer den Anatomiska teatern som på 1600-talet var det modernaste man kunde tänka sig inom undervisning. Teatern är byggd på höjden med ståplatser för att så många som möjligt skulle kunna se dissektionerna. Tillgången på lik var dock mycket begränsad under 1600-talet och det genomfördes faktiskt inte så många dissektioner som man skulle kunna tro. När vi var där skedde repetitioner av en enmansföreställning av Frankenstein i teatern, och det låg faktiskt ett "lik" på undervisningsbordet längst ner i salen.

Förutom Anatomiska teatern finns längst upp en utställning med fynd från vikingatiden hittade i Uppland. Barnen gillade mest att springa rund på glasmontern som visar båtfyndet och olika skatter man hittade, i naturlig storlek. Det finns också utställningar om universitets historia, med anteckningar från öppningsåret 1477, arkeologiska fynd från Egypten varav två mumier och så det Augsburgska konstskåpet som är spännande att se.

Upplandsmuseet

Vid Kvarnfallet i Fyrisån ligger Upplandsmuseet i den gamla kvarnen. Här visas utställningar om Uppsalas historia. Uppsala hette Östra Aros fram till slutet av 1200-talet, då ärkebiskopssätet flyttades från Gamla Uppsala in till nuvarande Uppsala. Villkoret för att flytta biskopssätet var att namnet följde med. Östra Aros blev Uppsala och Uppsala blev Gamla Uppsala. I Gamla Uppsala finns ett museum också som vi besökte tidigare i höstas. 

Inne i Upplandsmuseet kan man kika in där kvarnhjulet en gång satt. Fyrisån forsar förbi under huset och det är lite läskigt spännande att balansera längs med kanten. Tur att det finns ett räcke.

Det finns en liten lekhörna med några miniatyrhus och Pettson och Findustema. Barnen börjar väl bli lite stora för det där, men en stund är det fortfarande roligt. Framförallt är det väldigt fint gjort och både barnen och jag uppskattar det.

Domkyrkan

Barnen och jag har bestämt oss för att turista i vår egen stad. Vi har besökt många museum här förut, och vissa har blivit favoriter dit vi gärna återkommer. Men några har vi aldrig sett, så när jag hittade en tidning på stan med en lista över alla museum bestämde vi oss för att vi ska besöka alla. 

I Uppsala står Nordens största kyrka. Pampig är den och den syns på långt håll när man närmar sig staden utifrån Uppsalaslätten. Den är lika lång som den är hög, närmare bestämt 118,7 m. Jag har varit in i domkyrkan förvånansvärt få gånger måste jag säga, då jag ändå bott här sammanlagt 10 år. Jag hade dock aldrig varit in i skattkammaren som finns i det norra tornet och som inrymmer unika textilier och guld och silverföremål som använts i kyrkan. Bland annat finns där Drottning Margaretas gyllene kjortel som är den enda bevarade medeltida festklänningen i världen. Man tar hissen upp till översta våningen i tornet och går sedan ner. Det är inte så stort men både Barnen och jag uppskattade det. Belysningen är dämpad och tillsammans med tornets tegelväggar och valv och glittrande juvelbeströdda föremål känns det spännande att gå där. 

När vi ändå var där gick vi ett varv runt i kyrkan också. Det ligger många kända personer begravda där. Bland annat Carl von Linné, Erik den helige och Gustav Vasa och alla hans fruar. Gustav Vasa ligger längst upp i kyrkan och utanför koret står en skulptur av en kvinna så verklighetstrogen att jag först på fullt allvar trodde att det var en riktig person som stod där. 

I juli i år utsågs Uppsala domkyrka till Sveriges tredje främsta sevärdhet av Tripadvisor, uppskattningsvis besöker en halv miljon människor kyrkan varje år. (Källa wikipedia och http://www.uppsaladomkyrka.se/)

Drömmar

Idag har jag tömt mina kameror. Något som jag borde gjort för väldigt länge sedan. Jag har tittat på bilderna i dem och använt bilderna, men inte tömt minneskorten och sorterat in bilderna där de ska vara. Där låg bilder från både Nice och franska kanaler och några enstaka från USA också. Åh, så sugen jag är på att åka någonstans igen. Jag längtar tillbaka till USA, jag drömmer mig bort från novembermörkret till solen. Men just nu finns inga planer på resor då jag fortfarande inte har något jobb. I stället får jag drömma mig tillbaka. Och kanske är det dags att tjuvstarta lite med julpyntet, i alla fall lite julstjärnor och annat som lyser. Nej, nu får snön gärna komma, den här novembergeggan gillar jag inte...

Allt ljus på Uppsala

För fjärde året i rad genomför Uppsala City tillsammans med Uppsala kommun och ett stort antal lokala företag evenemanget Allt ljus på Uppsala. Det är en slinga genom staden med ett antal ljusinstallationer och tanken bakom evenemanget är att visa upp staden i ett nytt ljus och att lysa upp lite i novembermörkret. Det är första gången jag går hela rundan i år och jag tog med mig hela familjen. 

Promenadslingan börjar vid stationen och nybyggda Radisson Blu och går sedan genom staden på båda sidor om Fyrisån. Vi promenerade en söndag kväll och det bidrog kanske till att det var mycket folk ute. Vissa installationer var mer lyckade än andra enligt min mening, men hela slingan var mycket trevlig att gå. Familjens favoriter var installationerna i Stadsträdgården, Carolina Rediviva och den avslutande i Uppsalas nya "China town". Vid det laget var vi väldigt hungriga och valde att avsluta vår tur på en av kinarestaurangerna där. 

I Stadsträdgården hade man valt temat På flykt, och gestaltade det med hjärtats rytm. I träden satt också färgglad ledbelysning som man promenerade under och som fick olika form beroende på från vilket håll man såg dem.

Vid Svandammen följer fåglarna i flykt cyklisterna som cyklar förbi. Härifrån hade man också en fantastisk vy över slottet som lystes upp i takt till musik som man kunde lyssna till i sin smartphone. Tyvärr lyckades jag inte ta någon hyfsad bild av slottet, men det var mycket vackert. Slottet ligger ju verkligen fantastiskt fin till uppe på åsen. 

Vid Carolina Rediviva valde man att uppmärksamma att det i år är 200 år sedan Uppsalafysikern Anders Ångström föddes och det gjorde man med en otroligt häftig grön laserstråle som skar genom luften och försvann långt bort över Stora Torget. 

På Martin Luther King Plan uppmärksammades sju frihetskämpar som gjort skillnad i världen i sin kamp för fred och frihet. Däribland Martin Luther King och Malala, årets Nobelfredspristagare och den yngsta någonsin att ta emot priset. 

I Bredgränd ner mot stationen finns många asiatiska restauranger och därför fick Bredgränd smyckas med lysande röda lyktor. 

Höstlov på Västkusten

Mina barn har spenderat hela höstlovet på Västkusten med Mormorn och Morfarn och Kusinen. Jag anslöt fram emot helgen. Jag älskar att vara här på hösten och vintern. Ta strandpromenader, tända ljus och kura in sig i stugan. Under Allahelgonahelgen hade vi tur med vädret och passade på att en långpromenad längs stranden. Det behövs inte så mycket för att få en lyckad eftermiddag ibland. Lite fika, en solglimt, ett lagom mål och sen sätter bara fantasin gränser. 

Vi strosade norrut längs kusten. Mellan Särdal och Steninge norr om Halmstad ligger Naturreservatet Enet. Det är åratal sedan jag gick den vägen, och jag visste inte heller riktigt hur vi skulle gå för att komma dit. Men med havet på vänster sida var det inte direkt någon fara att gå vilse, och vi hittade stigen direkt. Den var fin för det mesta, men på ett ställe var den väldigt blöt efter höstens regnväder. Barnen kunde ha knatat på i sina stövlar, men jag hade bara gympadojor och fick lov att hitta en alternativ väg. Det blev en spännande klättring över stenar och vass för att slutligen kunna hitta ett ställe där jag kunde hoppa över. Självklart vill barnen hellre gå min krångliga väg de med, det var ju mycket roligare. 

Precis i vattenbrynet finns en stor sten som ser ut som en strandad val. Den syns uppifrån vägen och speciellt på håll i regn och storm ser det verkligen ut som en val. Nu gick vi närmare och Lillebror konstaterade lite besviken att "det är ju bara en stor sten..."

Fikapaus i solen på varsin sten hann vi med innan vi bara hade en sista liten udde kvar innan vi skulle nå vårt mål, Steninge. Men där i hagen står tre tjurar. Vi tänkte att vi kliver på stenarna nära vattnet, dit kommer inte tjurarna. Men så kommer en av dem emot oss, och sista biten var smal, och jag var inte helt säker på att den faktiskt inte skulle kunna tänka sig att ta ett par kliv ut bland stenarna för att nosa på oss. Vi blev fega och vågade inte. Istället utarbetade vi en plan B. Storasystern ville ha en plan C och D också, där plan D innebar att jag skulle offra mig för barnens skull medan de sprang ut ur hagen. Lyckligtvis fungerade plan A och vi tog oss oskadda ur hagen. Vi kunde dock inte gå utanför hagen och komma runt udden. 

I stället gick vi upp till vägen och började strosa söderut igen. Men bara en liten bit. Ovanför Enet ligger en höjd med en gammal gravhög och en fantastisk utsikt över Kattegatt. Vi klättrade upp dit och fick se solen försvinna vid horisonten. Det finns också en järnåldersgrav där markerad med en rest sten. Vi kände historiens vingslag, smög på krokiga stigar genom enar och lövskog och sedan fick Morfarn komma och hämta oss. En helt fantastisk eftermiddag hade vi.