LA

Nu är vi äntligen på plats. Resan över gick hur bra som helst. På Arlanda gick dock allt i ett, trots att jag tyckte att vi hade tagit god tid på oss. Det var lång kö till incheckning, som vi var tvungna att stå i trots att vi checkat in oss själva och visat passen. Vi var tvungna att visa passen en gång till, och vår hembiljett. Sen var det så klart säkerhetskontroll, kö till den men det gick ganska fort. Väl inne på terminalen hann vi bara kasta i oss lite lunch innan det var dags att gå till gaten. Och där var det ytterligare en passkontroll, och kö till den. Slutligen visade vi passet och boardingcard en sista gång när vi gick på planet. Phu.

Flyget gick som det skulle. Jag hade varit lite orolig med tanke på allt strul som Norwegian haft med sina ny Dreamliners. Men vi både avgick och landade i tid. Barnen är ganska vana flygresenärer, även om detta var den längsta flygresa som de har gjort. Vi hade laddat med pyssel och spel, men de roade sig allra mest med de film och spelkonsoller som fanns på planet. De fick komplimanger från min amerikanska stolsgranne för att de var så duktiga hela resan. 

I immigration fick vi stå kanske 45 min, och så lite kö på bilfirman på det, men sen satt vi äntligen i vår orange Dodge Challenger och gasade ut i Los Angeles eftermiddagstrafik. Bilen är lite sliten, men i övrigt är vi nöjda och det var inga som helst problem att få plats. Vi hade fått en väldigt dålig karta med endast de största vägarna hos bilfirman, men vi lyckades ändå helt smärtfritt hitta till vårt hotell. Det var ganska enkelt då Foghorn Harbor Inn ligger precis norr om Marina del Rey, vid Venice Beach. 

När jag checkar in får jag höra att jag tydligen även beställt och betalat vouchers för en resturang vägg i vägg. Det var jag helt omedveten om, men eftersom vi vid det här laget varit vakna i 20 timmar hela familjen så var det ungefär så långt vi orkade gå för lite mat. Jag var ändå nöjd med vad jag betalat för två nätter på hotellet, så det kändes ok. Vi betalade inget extra för middagen på Cheescake Factory så man kan säga att den ingick i priset. 

Los Angeles har aldrig riktigt lockat mig, och det blev en dag här i början bara för att jag var nervös för förseningar och ville ha lite marginal. Pappan vaknade tidigt på morgonen, men barnen och jag sov gott till i alla fall sex. Det blev dock en tidigt start på dagen och vi började med att köra till Hollywood. Vi kikade på stjärnor på Hollywood Blv, jag är inte så imponerad men det är ju kul att ha sett dem. 

Vi åkte upp på berget i Griffith Park och tittade på utsikten. Den var något begränsad på grund av moln, dis och smog. Vi såg Hollywoodskylten men inte så mycket av själva LA. Vi var rätt nöjda med stad efter det, och begav oss ut till kusten igen, där vi hängde resten av eftermiddagen. Lunch blev det på Santa Monica Pier, och sen blev det bad i Stilla havet på Venice Beach.