Hovs hallar

Dressin i Dalsland

Dax för ännu en Hemlig resa. Det här året (2011) var det jag och och en vän som arrangerade, så för mig var det inte hemligt den här gången heller. Dalsand var målet och måttot var "det är all-inclusive på den här resan." Vi tog tåget till Karlstad och därifrån bussen vidare till Årjäng. I Årjäng blev vi upplockade av Lotta från Dalslandsresor som hade hjälpt oss att organisera hela resan. Hon körde oss till början av DVVJ, Dals- Västra Värmlands Järnväg. Även känd som De Vackra Vyernas Järnväg. Regnet öste ner när Lotta drog reglerna för dressincykling för oss. 5 mil skulle vi cykla, och 3,5 av dem visade sig bli i hällande regn.

Efter  3 timmar och 3,5 mil på dressin i regn stannade vi för natten i Kråkviken vid Silverlake Camp. Vid det laget var alla mer eller mindre blöta, oavsett vad vi hade haft på oss. (Endast en hade packat gummistövlar, en liten detalj arrangörerna hade missat att informera om. Tilläggas bör att ingen av arrangörerna hade stövlar själva, och den ena är dessutom meteorolog. En lite pinsam miss.) Det var väldigt skönt att få bo i hus, ta en varm dusch och veta att vi skulle få sova i varma sängar den natten. Enligt specifikationen skulle vi få ett "grillpaket" med mat att grilla själva till kvällen. Men Silverlake Camp hade fixat allt åt oss, maten var klar och det var bara att slå sig ner. Det var värt mycket. Lotta hade också kört vår packning med bil från Årjäng till Silverlake Camp, så den var torr och varm och stod och väntade på oss.

Dag två bjöd på fantastiskt sensommarväder. Då var det en fröjd att cykla. Då skulle vi bara ta oss 1,5 mil till Bengsfors, så vi hade ingen brådska. Halvvägs tog vi en paus och besteg Egersknatten, ett litet berg där delar av filmen Ronja Rövardotter enligt uppgift ska ha spelats in. Platsen var magiskt vacker, och halvvägs upp badade vi i en skogstjärn. Lunch ingick också i paketet och den hade vi fått med oss från Silverlake och intog på dressinerna innan vi cyklade vidare.

Framme i Bengtsfors väntade Lotta igen med en extra bil och körde oss vidare till Håverud. Här hade vi bokat in oss för en natt på hotell. Det var skönt med lite bubbelpool och fin middag med vin på kvällen. I Håverud finns den berömda Håverudsakvedukten som är en del av Dalslands kanal. Kanalen är ledd i en ränna över forsen och ut i sjön. Spännande ingenjörskonst.

På söndagen gjorde Lotta en sista insats och körde oss ännu en gång, till Mellerud där vi tog tågen upp till Karlstad igen för vidare transport hem. Vi hade 15 min på oss för byte i Karlstad. När vi närmade oss började vi också bli hungriga. Alternativet hade varit att köpa något på Pressbyrån, om inte jag kommit på idén att googla fram en pizzeria med utkörning. Pizza Akuten kunde absolut tänka sig att köra ut 9 pizzor till stationen i Karlstad och leverera dem till perrongen på vid spår 2. Inga problem.

Birka

Birka är ett trevligt utflyktsmål. Vi valde att ta vår egen båt dit, men det går ju även reguljär båttrafik dit under sommaren från Stockholm och flera andra platser. Se här för båttider och platser. Att åka hemifrån oss med båten hade tagit flera timmar, så i stället tog den på släp och lade i den lite närmare.

Det var i slutet på sommaren, så aktiviteten på ön var lite mindre. Men det gick guidade visningar och vi valde en familjevisning. Vi besökte också museet och vikingabyn.

Astrid Lindgrens Värld

Tre gånger har vi varit på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Första gången var Storasystern drygt 4 år och Lillebror bäbis. Jag tycker att det har varit en kanonställe att besöka med barnen. Ja, hade jag inte haft barn hade jag väl knappast åkt dit. Men för att vara en barnaktivitet så tycker till och med jag att den är kanon. Det som jag uppskattade mycket första gången vi var där, var att det fanns verkligen ingenting som Storasystern inte fick eller kunde göra. Vi var aldrig tvungna att säga att "du är för liten för det här". Och när hon blev större och vi åkte dit igen tyckte hon fortfarande att allt var roligt. 

Första gången vi var där var tidigt på säsongen. Alla figurer var inte på plats och det var begränsat med uppträdanden. Dock höll många på att öva, och även om vi inte såg hela uppträdandet och de dessutom avbröt mitt i ibland, så fick vi se en hel del. Försäsong medförde också att det var mindre folk, vilket var skönt. Andra gången vi var där var det midsommarafton/midsommardagen. Det medförde också att det var lite mindre folk. Tredje gången var det mitt i juli, högsäsong och kanonväder. Phu. Det tar bort lite av nöjet måste jag säga. Men för att vara en temapark under högsäsong så måste jag också säga att ALV är duktiga på att svälja alla. Just det året var hade man byggt en ny Mattisborg och satsat stort på Ronja, och det var verkligen bra. 

Vi har alltid bott i husvagn på campingen precis utanför entrén. Det har fungerat jättebra och det är skönt att vara så nära. Någon gång har vi till och med gått ut och ätit lunch och sen gått tillbaka. Just sista året hade ALV också satsat på matupplevelsen, närproducerat och hemlagat och vi unnade oss att sitta ner och äta fint på Restaurang Linnea.

Gran Canaria

Vintern 2011 reste vi till Gran Canaria med några vänner. Vi körde hela racet med Bamseklubb till barnen och stort hotellkomplex i Bahia Feliz. Vi tog inte all-inclusive, där gick vår gräns. Vi brukar ju inte vilja hålla oss vid hotellet, utan gillar att röra oss när vi reser. Och att äta mat på olika ställen, testa olika saker och gärna lite konstiga ibland. (Som get i sås och så.) 

Jag tycker att det är intressant att Kanarieöarna är ett så stort resmål för oss svenskar på vintern, när det faktiskt inte alls är så solsäkert eller varmt. Soligt var det, och absolut shortsväder (och att slippa vinterkläder om så endast för en vecka var värt varenda krona), men det blåste friskt och poolen var kall. Vi badade inte alls mycket. Lillebror ville helst inte bada alls, men ett dopp lyckades jag få honom till. Jag ville inte ha släpat simpuffarna så långt i onödan.

Bamseklubben, ja, vad säger man. Jag tycker att de mest satt och ritade. Men barnen verkade ändå rätt nöjda och vi föräldrar låg orörliga i varsin solstol två timmar varje förmiddag.

Vi hade otur och Lillebror blev sjuk. Han och jag låg på hotellrummet en hel dag, han sovandes med hög feber och jag med en bok. Det gick ingen större nöd på mig, jag hade det bra ändå, men det var synd om Lillebror. Jag förstod först efteråt att om vi uppsökt läkare och fått intyg på att han var sjuk, hade vi kunna få tillbaka pengar på vår försäkring. Det visste jag inte, så det blev aldrig av. Men nu vet jag till nästa gång.

Vi hade ingen vagn med oss denna gång då Lillebror började bli stor och vi inte tyckte det behövdes. Men vi hyrde en vagn en dag på hotellet och då kunde vi gå ut och Lillebror följa med, fast han inte var helt pigg. En dag hyrde vi bil och det fungerade ju också bra med tanke på Lillebror.

Utflykt till sanddynerna vid Maspalomas. Med en sådan sandlåda fick vi snabbt inhandla lite hinkar och spadar. Gran Canaria är intressant ut meteorologisk synpunkt då ön har flera olika klimatzoner, inklusive den här lilla öknen.

Palmitos Park bjöd på fåglar och delfiner.

På öns högsta topp, Pico de Las Nieves, har man finfin utsikt. I alla fall om man som vi har tur med vädret. Vi såg ända till Teneriffa och vulkanen Teide, som är Spaniens högsta berg.

Vi lämnade Gran Canaria med 23 grader plus, och när vi passerar vårt lilla köldhål några kilometer hemifrån visar bilens termometer 27 grader minus. En temperaturskillnad på 50 grader. Hemma möttes vi av tjusningen med att bo på landet i ett gammalt hus, en inomhustemperatur på 8,7 grader och vattnet hade frusit. Det tog flera dagar av intensivt eldande innan vi fått upp en bra temperatur i huset igen.

Istanbul

Istanbul var vår första Hemliga resa, hösten 2010. Jag ordnade, så för mig var den inte hemlig. Här kommer Torp Travel till sin rätt, förutom att resa så älskar jag också att planera och ordna resor. Mina vänner lade tid, pengar och förtroende i mina händer, och dök bara upp på Arlanda enligt mina instruktioner. Istanbul var ett lätt val, jag hade drömt om att åka dit länge. För att åka så billigt som möjligt blev det byte, och alltså lade vi ganska mycket tid på själva resan dit och hem. Jag var så orolig innan för att mina vänner inte skulle vara nöjda, men det var ingen fara. Det blev en mycket lyckad resa. 

Alla fick matchande hattar, gula Beppehattar som jag hade köpt billigt. OK, man ser fånig ut, men det är också roligt och praktiskt. Man får en samhörighet, hela gruppen ser lika fånig ut, och dessutom är det väldigt lätt att hålla reda på varandra.

Vi hade två dagar i Istanbul och klarade av de vanliga sevärdheterna. Hagia Sofia, Blå moskén, Basilikan, Topkapipalatset och Stora basaren. Bland mycket annat där emellan. Vi gick inte som grupp hela tiden, var och en gör det som den vill och ser det den vill se. 

Jag tyckte att jag varit respektfull och klätt mig ordentligt när vi skulle besöka Blå moskén. Med hellång kjol och långärmad tröja, till och med luva på tröja att ha över håret om det behövdes. Jag behövde inte ens låna någon sjal när vi gick in. Men ute på andra sidan var det ändå inte bra, där kommer en man fram och säger "close your legs!" när jag sitter på trappen och tar på mig mina skor. Kjolen gick ner till marken, det var inte så att jag visade något av misstag. Urlöjligt tycker jag. Men jag misstänker också att det är en turistgrej. Att det går folk där och säger till turisterna (de kvinnliga) att räta till si eller så, bara för att vi ska få något att berätta om när vi kommer hem. Jag har hört fler sådana här historier från just Istanbul. Lite som med Nordafrika och kamelerna. Säg den turist som inte blivit erbjuden att sälja sitt barn/sin fru/sin man för kameler.

Åh, så praktiskt med gula hattar. Mitt batteri i telefonen tog slut och jag skulle vänta in mina vänner längst upp på denna gatan. Det var nemas problemas. I Stora basaren letade jag också efter några av mina vänner och det var som att följa en snitslad bana. Folk tog tag i mig och sa "Your friends went that way."

Hemliga resan

Hemliga resan gör jag varje år med mina gamla polare från studenttiden i Uppsala. Vi är 9 stycken. Det hela går ut på att vi bestämmer en helg då alla kan, torsdag-söndag och alla ger 4000 kr till en arrangör (1-2 personer). Sedan är det bara att dyka upp på utsatt tid och plats med packning enligt instruktioner, och så får man se vart man hamnar. Otroligt roligt.

Mumindalen

Efter ett långt resuppehåll åkte vi till Finland med några vänner sommaren 2010 och besökte Nådendal och Mumidalen. Vi hade laddat med Vem ska trösta Knyttet och Vad tror du att det hände sen innan vi åkte och barnen hade också tittat en hel del på tecknade Muminfilmer. Så de var laddade. Vi tog färjan till Åbo fram och tillbaka, dagfärja dit och nattfärja hem. En natt på hotell i Åbo blev det och en dag på Muminvärlden, och en dag var fullt tillräckligt. Det var fint och trevligt, men det var också ganska litet och mer än en dag hade varit för mycket för min del. Återigen hade vi jättetur med vädret. Ett stort plus är att Miminvärlden ligger på en ö/udde i havet och det finns badplats på området, jättehärligt en sådan sommardag.

Barnen uppskattade figurerna mycket, men Stinky skrämde slag på Lillebror, och Storasystern vill inte gå in i Mårrans grotta.