tisdag 30 september 2014

Uppsala högar

Här hemma har det verkligen varit en fantastisk höst. I början av september fick vi besök av vår släkting som vi träffade i San Francisco. Vi bjöd helt sonika hit honom och han kom. Stannade inte här hela tiden, utan reste runt lite i Sverige och Europa. Men vad hittar man då på här hemma. Det är lätt att bli hemmablind. En solig sensommar dag åkte vi ut till Gamla Uppsala och kände historiens vingslag. Vi klättrade på högarna och gick på museet som finns precis bredvid. En väldigt trevlig utflykt att göra, och som vi gör med jämna mellanrum på sommaren. Barnen älskar att springa upp och ner och att leka i museets lekhörna. 






söndag 28 september 2014

I survived!

För några veckor sedan fick jag ett brev från Amerika. I det låg det här fina diplomet, med underskrift av Nevadas guvernör, Brian Sandoval. Texten lyder: "Congratulations. It's my great pleasure to welcome you as the newest member of a select group of hardy explorers, who have completed the journey across the Highway 50 in Nevada, "THE LONELIEST ROAD IN AMERICA". From this day forward, you may revel in the knowledge that you have shown uncommon fortitude and courage by facing the unknown without flinching. You thirst for adventure has catapulted you into the ranks of those who proudly proclaim they are true Highway 50 Survivors. Fortes fortuna adiuvat!"


Jag är så stolt över mitt diplom. Och jag är så otroligt glad att vi valde att köra den här vägen, det var verkligen en upplevelse. Inte för att det hände så mycket längs vägen, men kanske just därför. Det är det här jag saknar mest just nu. De långa, till synes oändliga, vägarna genom helt öde landskap. Åh, vad jag längtar tillbaka. Jag tror inte jag vill åka just den här vägen igen, men det finns ju så många andra vägar "over there" som bara väntar på att jag ska köra på dem.



fredag 26 september 2014

Loke

När jag åkte med Loke på franska kanaler i augusti så bloggade jag från telefonen. Det gick väl hyfsat bra, förutom att min telefon tar så dåliga bilder och att jag inte kunde förstora dem efteråt heller. Så här kommer lite BRA bilder från min fantastiska kanaltur. Nu ligger Loke på vinterförvar i Auxerre och väntar på våren. Jag ser redan fram emot nästa sommar och att åka mer kanal.

Vi hade vansinnigt roligt på kvällarna när vi skrev roliga inlägg på Facebook där alla ord började på samma bokstav. Det började så här.


Bästa brorsan bräserar bröst, bjuder bubbel, bra Bourgognskt brut. Båten badar bredvid bokskog. Blombukett bepryder bordet. Byta bokstav?




Ingrids improviserade initiativ infogade inskription. Inte illa! Ingenjören ingalunda imponerad. Illdåd! Ingrid invänder, i-landsproblem. Infekterad intrig. Ingrids inkomst indragen. Impopulärt. Ingrid inser - ingenjören insnöad. Ingrid inställes i ingenjörens internatskola, ivrig, inspirerad. Inkvarterad i idyllisk inrättning. Ingenjören instruerar. Ingrid iakttar ingift idrottare ihärdigt, imiterar. Insuper information, inarbetar ideologi. Ingenjören inspekterar, inbjuder Ingrid i intellektuell interaktion. Ingrids insats imponerar.









Kritvita kraftfullt klättrande kalkstensklippor kantar krokig kanal. Kaptenen kommenderar klättring. Kompanjonerna klänger, kliver, kollar. Kroppen kokar, klibbar. Katolska katedralens klocka klämtar. Kortslutning konstateras. Kapitulera! Klädsamma kalsonger kastas, kamraternas kroppar klyver kristallklart kanalvatten. Kaptenens klockspel komiskt. Kortvuxen känslig kanalgranne kungör kraftfullt klagomål. Kränkt! Kölhalning kanske konsekvens? Knivhot, knogjärn, krossade knäskålar? Krigsförklaring. Knäböjning krävs, kanalgrannen kramar kardan, konflikten kväst. Kocken komponerar kvällsmat - kryddig köttkreation (korv), konserver konkurrerar knappast. Korkar knallar, kylda krus klunkas. Kalaskväll!






Vi ville vittja vätskskedepåerna. Var var vaniljjenävern? Vanära! Vanmakt! Välkända välgörare vägrade verifiera varulagret. Vidrigt vatten? Vemod! Vitt vin vägleder vimmelkantig. Verkligen vilse... Vafan.


Martin, moralen minimal. Massor med mat, maltdryck, maffiga mackor med mera mättar matroserna. Många medeltida murar möter medresenärerna. Maskinisten manövrerar medelst muskelkraft. Mot midnatt. Motvilja mot mygg. Mäktigt månsken, massivt mörker. Magplågor. Munskänken masserar magmunnen med mogen Merlot.



torsdag 25 september 2014

Björnbär

Kommer ni ihåg att jag mådde lite dåligt av att se så mycket björnbär i Oregon och Kalifornien i somras som jag inte kunde plocka? Lyckligtvis blev det ett riktigt björnbärsår här hemma också. Och jag plockade 40 liter björnbär vid vår stuga på västkusten. Där växer de vilt, och det fanns verkligen HUR mycket som helst. Enda anledningen till att jag slutade plocka var att frysen i stugan blev full, det fick helt enkelt inte plats mer. Så nu är jag nöjd, mitt björnbärsbegär är stillat för i år. 



söndag 7 september 2014

Nice - Årets hemliga resa

Årets hemliga resa gick till - tamtaradam - Nice. För första gången var jag helt ovetandes om vart vi skulle. Vi hade fått mängder med ledtrådar, men jag hade inte lycktas klura ut någon. Ja, jag hade många förslag på resmål för olika ledtrådar men alla ledde till olika platser. Så efter ledtråd 10 gav jag upp och lät mig bara svepas iväg. Jag tog en taxi ut till Arlanda på utsatt tid och där fick vi ju veta vart vi skulle. Och jag är mycket nöjd med resmålet och arrangörerna hade gjort ett toppenjobb. 



Vi bodde på ett enkelt hotell med mycket bra läge. En bit från centrum, men bara ett stenkast från stranden. Och vädret var underbart. Det blev många härliga bad i Medelhavet i underbart blått vatten. Området kallas ju inte Côte d'Azur för inte. Jag har passerat genom Monaco en gång för länge sedan, men åkte aldrig till Nice den gången, så det var första gången för mig. 





Torsdagen den 28 augusti var det på dagen 70 år sedan Nice befriades från Italien av franska och amerikanska trupper under andra världskriget. Det firades med parad och en Mustang flög varv på varv genom bukten. Vi slog oss ner på en uteservering längs paradgatan, beställde in gudomliga jordgubbsmojitos och beskådade paraden. Det var inget som var planerat, utan vi råkade bara vara på rätt plats just då. Men väldigt roligt att se, tyckte jag som precis innan resan hade plöjt igenom hela Band of Brothers och för tillfället var lite inne på andra världskriget.





Nice är en fantastiskt mysig stad. Tänk, det hade jag helt missat. Samtliga kvällar promenerade vi in till centrum och gamla stan för att äta middag. Vi testa lite olika ställen. Första kvällen blev det turisthak på Marché aux Fleurs, andra kvällen åt vi lyxigt på fin restaurang i Gamla stan och tredje och sista kvällen halkade vi in på ett litet hak på en tvärgata någonstans. 





På fredagen tog vi bussen en bit in i landet och besökte en ravin där det det fanns bland annat höjghöjdsbanor. Jag har testat det i Sverige och svor att aldrig göra det igen. Men är man på hemlig resa så är man, och jag är inte den som är den. Självklart kastade jag mig ut bland träden igen. Men jag bytte från 15m-banan till den på 4,5m, och jag var väldigt nöjd med det valet. Det var inga problem att ta mig runt. Men instruktionerna "måttlig fysisk aktivitet" stämde inte helt och jag hade dessutom klätt mig i klänning dagen till ära. Inte lätt att klä sig när man inte vet vart man ska. Men jag har klänning jämt och det har aldrig hindrat mig, inte denna gång heller. Enda gången jag över huvud taget tänkte på det var när jag kommer klättrande mellan träden precis över en fransk barnfamilj som satt och fikade. Hmm, jag hade i alla fall rena trosor på mig, och för min del var det ok, hoppas bara att den franska familjen inte blev inna berörda... Efteråt var det underbart att kasta sig i den iskalla floden som rann genom ravinen. Och att ta ett par kalla öl innan vi tog bussen tillbaka in till Nice.




Sista dagen spenderade vi först strosande i Nice, badande i Medelhavet och slappande på stranden. På eftermiddagen tog vi bussen till St Paul, som ligger uppe i bergen utanför Nice. Min vän S som var med och ordnade resan har vänner som bor där och som väldigt storstilat bjöd in oss på vin på sin terrass. Vilken fantastisk eftermiddag vi hade. Först strosade vi runt lite i St Paul, som är en otroligt mysig medeltidsstad med ringmur. Här gömde sig många kända konstnärer under andra världskriget och byn är känd som just en konstnärsstad. Marc Chagall var en av konstnärerna som bodde här och han ligger begravd på byns kyrkogård. Sen promenerade vi hem till familjen som bjudit hem för dem sju helt okända personer till sitt hem, och vi bjöds på vin och tilltugg och en fantastiskt trevlig kväll. Vilken gästvänlighet! Det är ju alltid så roligt att få komma hem till folk i andra länder, och få se hur vanligt folk lever och bor. Vi skålade i rosévin medan skymning föll och vi hade fantastisk utsikt över staden och ringmuren som lystes upp i mörkret. En underbar avslutning på vår resa. 



Nästa år har vi 20-årsjubileum i vårt lilla gäng. 20 år sedan vi träffades för första gången. Jag har paxat den resan, jag bara måste få planera den. Vi har enats om en lite utvidgad budget, både vad gäller pengar och tid. Jag har tusen idéer. Det återstår att se vad det blir. Jag hoppas att alla nio kommer att vara med då. I år saknades en. Min kära svägerska som meddelade att hon var gravid i våras när vi började bestämma datum. Vi lade resan så tidigt som möjligt för hennes skull, men sen visade det sig vara två bäbisar och då kändes det bäst att stanna hemma. Hon har ju i alla fall fått se mycket av Frankrike i sommar hon med, på Loke. Och jag hoppas att hon till nästa år känner sig redo att åka med oss så att vi kan åka hela gänget.