Franska kanaler

Förra sommaren tog jag en liten tur på kanalerna tillsammans med min bror. I år åkte vi ner hela familjen. Vi flög till Paris, Orly, och hyrde där en bil och körde till den lilla byn Blanzy. Där väntade Loke och mina föräldrar på oss och vi parkerade bilen och mönstrade på. Efter lunch och vätskepaus började vi puttra iväg längs Canal du centre. Kanalen förenar Saône med Loire, och därmed Atlanten med Medelhavet. 

Vi började med att slussa uppåt, men ganska snart nådde vi den högsta punkten och vi slussade nedåt, mot Medelhavet. Första natten ankrade vi längs med kanalen när vi såg en restaurang längs med den. Med jordankare kan man lägga sig vart som helst. 

Slussarna är automatiska, man väntar in grön signal, kör in i slussen och rycker i ett rep och slussen stängs. Om det funkar. Vilket det inte alltid gjorde. Jag läste franska sex år i skolan och har knappt pratat något sedan jag tog studenten för 20 år sedan. Men jag klarade mig ganska bra ändå. Det var jag som fick ringa VNF, Voies Navigables de France, franska kanalbolaget. På stapplande franska lyckades jag säga "Bonjour! L'ecluse numero 23 ne pas ouvrir (fremé)" (Goddag! Sluss nummer 23 inte öppen (stängd), typ). Trots mina uppenbart bristande språkkunskaper svarade alltid telefonisten glatt men en lång harrang på franska som jag förstod endast bråkdelar av. Men jag lyckades ändå få fram budskapet och öppna (eller stänga) slussen varje gång. Och för varje samtal, för det blev en del, blev jag lite bättre, lade till något ord, förstod ett ord till. Om de inte lyckades starta om slussen på distans så skickade de l'eclusier, slussvakten, som kom körande i sin lilla vita bil. 

Andra natten bodde vi i en marina med tillgång till ström och vatten och toaletter och dusch. Det fanns en supermarché och ett boulangeri. Och vi gick ut och åt moules till kvällsmat på en restaurang precis vid kanalen. Storasystern och jag shoppade lite klänningar också. 

Det var inte överdrivet mycket trafik, men långa pråmar möter man från och till. 

Överallt längs med kanalen dyker det upp små franska byar. Vi stannar till ibland, handlar lite lokalt vin och sträcker på benen. 

Vår resa avslutades i Chalone sur Saône, där kanalen avlutades med en 10-meterssluss och sedan körde vi ut i floden. Vi lade till i en marina mitt i stan. Stor, med många båtar, inte så mysig, men nära till stadens centrum som var mycket mysigt. Vi gick ut och åt på kvällen, hittade en restaurang som serverade moules frites och pizza, alla blev nöjda. Vi var dock inte helt nöjda med drinken vi beställde in före maten, som visade sig vara full med myror. Efter maten fick jag lust att promenera runt lite, och vi ramlade rakt in på ett torg fullt med folk, restauranger och levande musik. Vi spenderade resten av kvällen där och satt och lyssnade på musiken medan mörkret föll. Barnen sprang varv på varv runt torget och skuttade och dansade, och jag tog några varv jag med. En helt fantastisk avslutning på vår lilla kanaltripp. 

Kolmården

En gång i tiden bodde vi i Kolmården. Inte djurparken alltså, utan orten. Eller skogen mera. Kolmården är ju både en ort, en skog/område och en djurpark. Vi hade säsongkort där och om vädret var dåligt och vi inte hade något att göra hände det att vi bara tog en tur genom safariparken med bilen och tittade på djuren. Safariparken finns inte kvar. Och jag förstår det. Det är ju lite sjukt egentligen, att man fick köra rakt genom alla djurhägn. Det var ju inte lite bilar som gjorde det, det kan inte ha varit bra för djuren. Numera finns det en linbana som går över den delen som var safariparken och den är tyst och miljövänlig och känns betydligt bättre. 

Ända sedan vi flyttade från Kolmården, för 6 år sedan, har speciellt Storasystern tjatat om att hon vill dit. Så när vi skulle ner till Östergötland en sväng passade vi på att svänga förbi. Det blev inte en hel dag, men alla var nöjda. Som vanligt siktade vi på delfinshowen, fast jag vet att det finns en massa annat som egentligen är bättre. Som sälshowen, eller fågelshowen. Sälshowen hann vi med efteråt och den är verkligen toppen. 

Stockholmstripp

Barnen ville så gärna ta en tur till Stockholm. Jag med för den delen. Så när vi var långlediga i maj passade vi på. Vi började på Naturhistoriska museet. Vi gick på Cosmonova och besökte alla utställningar. Min favorit var Fossil och evolution, där man kan se min gamla kollega Pär Holmgren dra väderprognoser för Devon, Krita, Kambrium osv. Otroligt roligt tyckte jag, inte lika intressant tyckte barnen. De fick dra mig därifrån. Men så är jag ju lite nördig när det kommer till väder.  "I Siljanstrakten varning för meteoritnedslag mot slutet av devon."

Sen fick det bli ett besök på Skansen. Klassiskt. Vi tog en båt ut till Djurgården och hade tur med vädret hela dagen. 

Innan vi for hem dagen efter besökte vi Kaknästornet. Det var spännande. Hur många gånger har jag inte sett det på håll, men jag har aldrig tidigare varit upp. Vi hann också med ett studiebesök på mitt jobb som bara ligger ett stenkast därifrån. Barnen var mycket nöjda med vår lilla tripp. 

Äntligen!

Äntligen ett inlägg igen. Äntligen jobbar jag igen. Äntligen reser jag igen. Hurra hurra, nu hoppas jag att bloggen ska få lite liv igen. Jag har varit ute på vift under sommaren, och ny hemlig resa är på gång. Finns mycket att skriva om. Håll ut, snart i en blogg nära dig.