Första repan

Loke kryssar norrut på Canal du Nivernais. Jag har kör minimalt med båt tidigare och kanal har jag åkt en dag när Loke gick på Göta Kanal. Det är precis så pittoreskt och mysigt som man möjligen kan föreställa sig att en fransk kanal skulle vara. Min tanke med den här resan är att lära mig lite också, så att jag och Familjen skulle kunna åka lite med Loke någon gång i framtiden. Så jag har i högsta grad varit aktiv och hjälp till att slussa. Jag började lite försiktigt med att hålla i tampen och slå av och på motorn. Jag trodde nog att jag skulle sitta och slappa mer, men jag har farit upp och ner och hit och dit. Det är många slussar. Solen har gassat och det har varit rejält svettigt. Och så blir det lunch och då ska slussvakten ha rast och då får man sitta fint och vänta tills hen är klar. 

På eftermiddagen tyckte jag det var dax att köra lite. Med Brorsan bredvid mig körde jag själv in i min första sluss. Och jag började med att göra en finfin repa i skrovet det första jag gjorde. (Inte den första repan dock och säkerligen inte den sista.) Men som Brorsan säger, vi har inte köpt en gammal bucklig stålbåt för att den är fin och för att inte våga köra med den. Det finns färg, det är bara att måla på. Sen gick det mycket bättre, jag körde genom alla slussar resten av dagen. Jag är mycket nöjd med mig själv. Sen har det ju varit vindstilla, och när jag slussade var vi hela tiden ensamma, och vi slussar nedåt, vilket är enklare än uppåt. Men det är väl bra med en mjukstart. Jag har också lagt till längs kanalkanten här i den lilla byn Villiers. Också en mjukstart med endast en annan båt här. 

Bästa Brorsan har i kväll stekt ankbröst som vi har intagit på Lokes soldäck tillsammans med vitlökssmör och hemgjort vin inhandlat av en liten tant i en sluss. Det här är livet!

Corbigny

Skrev ett halvt inlägg som försvann. Nu är jag alltför trött för att skriva om det. Jag har i alla fall rest hela dagen, först bil till Landvetter, flyg till Köpenhamn, flyg till Paris, tåg in till centrala Paris, Metro till tågstationen, och så ett riktigt mjölkpallståg till Corbigny på den Franska landsbygden. Jag hade mycket tid att läsa, handarbeta, titta ut genom fönster samt tänka tillbaka lite på min förra resa. Skönt att vara lite ensam med sitt eget huvud, det har varit en intensiv tid. 

I Corbigny stod min bästa Bror och väntade på mig. Han hade cyklat dit med en extra ihopfällbar cykel på pakethållaren. Och tillsammans cyklade vi genom den idylliska franska landsbygden till nästa by där kanalen finns och Loke ligger förtöjd. 

På båten väntade Kusinen och bästa Svägerskan (med fler kusiner i magen, två stycken närmare bestämt). Vi har haft en fantastiskt trevlig kväll på Lokes soldäck och på kanalcaféet precis vid kanalkanten. Vi åt kött med pommes och testade sniglar. Nu kryper jag ner i Lokes salong och det är dax att släcka lampan. 

M/S Loke

Jag har en båt. En liten del i en båt i alla fall. 2007 köpte vi, tillsammans med min familj, en stålbåt. M/S Loke är varvsbyggd på 50-talet, stålbåt, och den var rätt risig. Jag kan inte ta åt mig någon ära för att Loke är så fin idag, mer än de nya dynfodralen. Det är min bror, min svägerska, min mamma och min pappa som har fixat till Loke, inifrån och ut. Förra sommaren gav sig Loke av från Västkusten med sikte på Europas kanaler. Han kom till Belgien förra sommaren. Nu går han på kanalerna i Frankrike. Och det är dit jag är på väg nu. Loke har en egen hemsida för den som är intresserad, http://msloke.se. Loke finns också på Facebook också. 

We're on the road again

Innan jag börjar med nästa resa ska jag bara avsluta den förra för er. Vi kom hem ordentligt från LA. Flyget hem gick först på kvällen så vi spenderade en halv dag på Citadel Outlet i LA med lite intensiv shopping. Trots att vi redan fyllt upp en hel extra väska (jag fattar inte riktigt med vad) så hade vi inte hunnit shoppa just något. Jag behöver inte shoppa för shoppandes skull, men lite kul är det ju att fynda lite när vi är ute och reser. Det blev lite kläder till oss alla. Träningskläder till mig, något jag verkligen behövde. Både Pappan och jag har behövt jeans också, men när vi kommit igång ordentligt var det dags att börja bege sig till Flygplatsen. Kanske var det lika bra.

Jag ville vara på flygplatsen i god tid, ville inte känna mig stressad och vi visste ju inte hur lång tid saker och ting skulle ta. Men att lämna tillbaka bilen gick toksmidigt, Hertz hade rutin på det där. Shuttlebus till terminalen, knappt någon kö till incheckningen. Mellan passen hittade jag presentkortet hos Cheescake Factory från början av vår resa och gav det till killen i incheckningsdisken. Han blev så otroligt glad, så roligt att få göra någons dag så där. I säkerhetskontrollen fick vi gå i prioriterad kö, trodde först vi skulle bli extra kollade, men fem minuter senare var vi igenom. Så allt gick jättesmidigt, och vi var helt plötsligt toktidiga. Speciellt som flyget var försenat en timme. 

Vi upprättade ett litet läger i en bar med fåtöljer och utsikt över flygplanen, tog ett glas vin, spelade spel och laddade telefoner. Jag hade glömt min laddsladd i hyrbilen, så irriterande. Men bartendern var så hygglig och lånade ut sin till oss. 

Under helgen hade Norwegian stora problem med sina Dreamliners, vi hade följt nyheterna hemma med stort intresse. Men det var inga problem för oss, vi blev aldrig mer försenade än den där timmen. Flygresan hem gick som den skulle. Dock upplevde vi kraftig turbulens, värre än jag någonsin varit med om faktiskt. Lillebror hade somnat med huvudet i mitt knä och jag fick hålla i hans huvud för att det inte skulle slänga fram och tillbaka. Jag Siv Max en halvtimme, men Lillebror sov över sex timmar. Skönt för oss alla. 

Bästa Svärmor med sambo överraskningsmötte oss när vi kom ut i ankomsthallen på Arlanda. Det var roligt. Och väldigt skönt att Pappan kunde åka med dem och handla lite på vägen hem, medan jag tog all packning i den beställda taxin direkt hem. Sen lagade Svärmor middag åt oss hemma, SÅ skönt och SÅ gott med hemlagad mat. 

Två intensiva dagar har vi varit hemma, fulla med högar av smutstvätt, barnens kompisar, blåbärsplockning, bad, och så ny packning. Nu rullar vi söderut mot sommarstugan. 30 grader varmt och jag längtar efter att få kasta mig i havet. Och plocka björnbär! Äntligen ska jag få plocka björnbär. 

Och så funderar jag på om jag ska dra till Frankrike nästa vecka. 

Sista dagen!

Sista hela dagen i USA. I morgon åker vi hem. Om Norwegian har fått ordning på sin Dreamliner vill säga. Vi har följt med i de senaste dagarnas strul med försenade flyg och strandade turister. Vi har i alla fall fortfarande semester och ingen tid att passa där hemma, så skulle vi bli försenade går det ingen större nöd på oss. 

Så vad skulle vi hitta på idag då? Jag var på jakt efter en tygaffär, vi irrade runt en del på förmiddagen för att hitta den. Till slut lyckades vi. Men resten av dagen då? Vi hade kört ifrån alla guideböcker och tips för LA på motellet. Men vi tittade i bilens GPS på POIs (Points of interest) och vad som man absolut inte får missa i LA. Först stod Disneyland, men det var vi inte intresserade av av. Som nummer två stod Getty Center, så vi åkte dit. Utan att riktigt veta vad det var faktiskt. Och det blev en riktigt trevlig utflykt. Det var ett konstmuseum upptäckte vi. Det ligger jättefint uppe i bergen med en fantastisk utsikt över staden. Den här gången såg vi staden också, det gjorde vi ju inte förra gången.

Storasystern ville absolut bada i havet en sista gång. Så vi åkte ut till havet igen, precis norr om Santa Monica. Och även om det blåste lite så var det riktigt skönt med ett sista dopp. Pappan och Storasystern var väldigt nöjd över att det blåste, för det var stora vågor. De älskar det, men jag blir nervös. Jag är så himla skraj för undervattensströmmar. Lillebror ville inte bada, och det kändes ganska bra. Han är ju så liten och skulle bara ha ramlat omkull hela tiden.

Nu har jag spenderat kvällen med att packa och försöka få ner allt i våra väskor. Trots att jag inte tycker att vi har handlat så mycket, och trots att vi har med oss en extra väska, så är det svårt att få ner allt. Får se hur det går i morgon när vi ska stänga väskorna, det har jag inte försökt än. Flyget går inte förrän på kvällen, men jag vill vara på flygplatsen i god tid.

Dagens i-landproblem 6

Det har faktiskt varit ett problem för mig större delen av resan. Jag har inte varit sugen på glass. Och det är väldigt konstigt, för jag älskar glass. Jag tycker så mycket om glass, att jag inte kan ha glass hemma i frysen, jag äter upp den direkt. Jag har velat vara sugen på glass, men nej, jag har knappt ätit någon alls. Jag har slickat lite på barnens när de rinner i solen, men det är allt. 

Sista biten

Nu är vi tillbaka där vi började, cirkeln är sluten. Idag har vi kört den sista biten på Highway 1, i alla fall för oss. Vägen fortsätter ju en bit till, ner till San Diego, men dit åker vi inte den här gången.  Nu kommer det inte att bli så mycket mer bilkörande. I alla fall inte så långa sträckor. Landskapet var inte lika dramatiskt idag, i stället har vi kört genom böljande kullar fulla med vindruvs- och grönsaksodlingar. 

Vi gjorde ett längre stopp i Santa Barbara där vi åt lunch, lekte på stranden och badade. Vädret har varit så där idag, solen sken när vi började bada men försvann sen. Lite regnstänk kom det till och med.

OK, vi är överens. Nästa roadtrip vi gör så vill vi köra Corvette. Eller Korv nummer ett, som Lillebror säger. Eftersom hela familjen inte får plats i en så måste vi ha två. En gul och en blå.

Big Sur

Nu har vi lämnat San Francisco och jobbar oss vidare mot LA. Vi körde lite fel när vi körde ut ur staden och hittade inte Highway 1 direkt, så det blev en bit på 101an innan vi återigen kom in på rätt väg. Vi stannade för lunch i Monterey, men åkte vidare direkt. Vi har kört genom Big Sur. Vägen är helt otroligt vacker. Krokig igen, och det tar tid att köra, men det är bara bra att det går lite långsamt eftersom det är så vackert. 

Vi fick se vilda sjöelefanter. De låg på stranden och slappade och såg ut som riktiga livsnjutare. Vi fick läsa att sjöelefanterna nästan utrotades på 1800-talet för deras trans skull. Men under 1900-talet dök några upp igen i Mexico och dessa fridlystes och har kunnat föröka sig. Till kusten i Kalifornien kom de första elefantsälarna tillbaka på 90-talet och har nu förökat sig till ca 15 000. Det är inte längre en hotad art, men man jobbar med bevara dem och låta dem få vara ifred. Det var roligt att se dem, och vi kom riktigt nära. 

Det är betydligt mer trafik på Highway 1 söder om San Francisco än norr om. En ständigt ström av bilar åt båda hållen. Kanske lite mer söderut, för kör du söderut åker du på rätt sida om vägen och ser bättre. Jag hade bokat boende innan vi åkte, och det kändes bra. Det finns en hel del motell, men väldigt många har varit fulla när vi kört förbi. Så det kändes bra att gå in på Sea Breeze Inn i San Simeon och veta att vi hade rum där. Ovanligt fräscht ställe för att vara oss, och det är första gången på vår resa som begreppet uppvärmd pool verkligen levde upp till vad de lovar. 

Storasystern och jag tog en kvällspromenad på stranden och såg solen gå ner i Stilla havet. 

San Francisco 2

Eftersom jag gjorde ett inlägg som hette San Francisco 1 känner jag att jag måste göra ett San Fransisco 2 också. Det var ju tanken eftersom vi stannade två dagar. Men jag tog nästan inga kort dag 2. Familjen åkte och badade, och jag spenderade dagen med min släkting, Mark. Vi är avlägsna släktingar, men befinner man sig på andra sidan jorden så spelar det ingen roll. Jag har träffat Marks föräldrar och bröder, det var för sex år sedan när vi var i Michigan, men Mark var inte hemma då. Han bor ju i San Fransisco. Men nu har vi träffats och vi hade en fantastiskt fin eftermiddag och kväll tillsammans. Vi bara strosade runt i staden och snackade om allt möjligt. Visst fanns det motiv att fota hela tiden, men det blev inte av. Det var så roligt att få se staden tillsammans med någon som faktiskt bor där. 

Jag unnade mig ett besök på en tygaffär, när jag ändå inte hade Familjen med mig. (De är inte alls lika intresserade av tyg som jag är...) Hittade en butik precis vid Union Square, fantastiskt fin. Men dyr. Så det blev ingen storhandling, men tomhänt gick inte ut ur butiken.

San Francisco 1

Vi kom fram till San Francisco en dag tidigare än vad vi planerat. Tanken var att vi skulle bo någonstans utanför stan den här natten, men hipp som happ så var vi på väg över Golden Gate. Vi svängde av för att se bron men hamnade snabbt uppe i molnen. Vi bestämde oss för att köra över. Efter lite irrande genom stan, upp och ner för kullarna, så hittade vi vårt motell som var bokat två nätter, och vi kunde lägga till ytterligare en natt. Skönt att bo på samma ställe hela tiden i staden. 

Jag hade valt en motell ära Fishermans Warf, med fri parkering och OK pris. Väldigt prisvärt måste jag säga. Buena Vista Motor Inn. Första kvällen promenerade vi ner till Fishermans Warf för middag. Vi gick till Pier 39 också för att titta på sjölejonen, bara för att upptäcka att de migrerat söderut för att föröka sig just i juli. Kvar låg några ensamma hannar och brölade, men kunde liksom inte leva upp till förväntningarna. 

Vi tänkte att vi skulle åka ut till Alkatraz. Alla jag pratat med som varit där har sagt att det varit värt det, en kul utflykt trots mycket folk. Men det visade sig att vi var lite sent ute. Närmast tillgängliga biljetter var i mitten av augusti. Så var det med det, det blir inget Alcatraz för oss den här resan. Synd. I stället promenerade vi till Chinatown. Det blev lunch där, och jag handlade "kinaskor", som hette något helt annat här i USA. Röda den här gången. (Jag har ju två par sedan min resa till Kina för några år sedan, som jag älskar. Nu har jag röda också.)

Barnen ville gärna gå på akvarium, så vi gick på Aquarium of the Bay. Det var trevligt, men inte så stort kanske som jag hade förväntat mig. Det fanns två långa tunnlar att gå i, men höjdpunkten för mig var deras manetsamling. Jag vet inte om jag någonsin sett maneter i akvarium tidigare. De var superhäftiga. 

Den krokigaste gatan hann vi med också, två gånger faktiskt. En gång uppifrån och en gång nerifrån. Den ligger på Lombard street, just den gatan som vårt motell ligger på. Jag ser fram emot att köra den här gatan också. 

Highway 1 vi rullar vidare

Andra dagen på Highway 1 gick lite bättre. Men Storasystern och jag tog åksjuketabletter inför fortsatta resan som gjorde oss hemskt trötta så vi sov bort halva förmiddagen. Inte jättekul, men ingen mådde i alla fall illa den dagen. Vägen är otroligt vacker, något annat kan vi inte säga. Men jag vet inte om jag skulle rekommendera den för någon med folk (barn) i baksätet. Nu har vi barn som väldigt sällan blir åksjuka, men vet man att det händer ibland skulle jag faktiskt inte rekommendera den här vägen. Jag har i över tre veckor spenderat min tid i bilen med handarbete av olika slag, handsömnad, virkning och broderi, och det har gått bra. Men den här biten vågade jag inte göra något. Inte ens Lillebror ville pilla med paddan. 

Highway 1

Efter Leggett, där Chandelier tree finns, svängde vi av 101an och in på Highway 1, den börjar där. Men den börjar också med buller och gång med den kurvigaste vägen vi sett på vår resa. Och då har vi sett kurviga bergsvägar på längden och tvären. Förutom en liten stund i Grand Canyon då Storasystern mådde lite illa så har det aldrig varit några problem. Lillebror sitter till och med och spelar på paddan, helt oberörd. Biten från Leggett ner till kusten, där vägen rätar ut sig något igen, är drygt 3 mil lång. Det tar oss en timme att köra och när vi kommer ut till havet mår både Pappan och jag illa. Usch och fy, inte kul. Jag koncentrerar mig bara på att andas och vill helst somna men jag blir nästan ännu yrare av att blunda. Vi turas om att köra lite, för det är lättare då. Men i Fort Bragg orkar vi inte längre och svänger in på första bästa motell och kryper ihop i fosterställning. Phu, vilken pärs. Barnen var dock i princip opåverkade. OK, Lillebror lade bort surfplattan, men han blev aldrig dålig. Så en bild på dagens dramatiska landskap var allt vi fick till idag. Men Highway 1 är lång och vi har bara börjat, det lär bli fler.

Redwood dag 2

Vi lämnade vår lilla stuga och körde vidare på Avenue of the giants. Det var en så fin väg. Och vi hittade fler roliga och mysiga ställen att stanna på längs vägen. Så vi fick verkligen se stora träd s vi blev nöjda till slut. Till och med Storasystern, som dag ett i skogen inte varit helt nöjd, då det vi sett inte hade sett ut som hon tänkt sig och sett på bilder. 

Vi körde genom träd också. Det hade vi ju sett på bilder så det ville vi göra. VI hittade två träd att köra igenom. De ligger inte i parken och de är privatägda. Det första trädet har en naturlig spricka, det andra är utsågat.

Det var Storasystern som såg alla sevärdheter den här dagen och beordrade stopp. Hon såg den här lilla kröken på en creek, och vi stannade och tog ett dopp. Det var helt ljuvligt. Nu hade solen tittat fram också och temperaturen hade klättrat upp till 25 grader igen. Vattnet var kristallklart och vi simmade tillsammans med fiskar som kom fram och nafsade om vi stod stilla. 

Chandelier tree är nog det mest kända drive-through-tree. Vi kom igenom, men det var tur att vi kunde fälla in backspeglarna, annars hade det inte gått. Vi tog två varv. Hade vi nu betalat 5 dollar för att få köra igenom så ville vi få valuta för pengarna. Dessutom klev ju jag ur för att fota första gången, och jag ville ju också åka igenom.