Så lämnade vi LA bakom oss och det var ju då vår roadtrip verkligen började. Vi hade vaknat tidigt och körde ut ur stan när alla andra köade in i stan. Efter en timme hade Lillebror tröttnat och undrade när vi skulle vara framme. Om fyra veckor blev svaret...
Vi körde mot nordost genom Mojaveöknen. Av en slump stannade vi till vid Antelope Valley och fick se det här minnesmärket över männen av det rätta virket som gjort stora framsteg inom flygteknik. Här sprängde man ljudvallen för första gången 1947. Med en flygtokig far har jag naturligtvis sett filen "Det rätta virket" och kunde direkt relatera till den här platsen. Jag är glad att jag fick passera här, och veta om att jag gjorde det.
I Mojave såg vi otroliga mängder med vindkraftverk. De står väldigt tätt och jag blir lite nyfiken på om det gjorts några beräkningar på vakförluster och vad de visade. (Vakförluster är den energi som går förlorad bakom ett vindkraftverk.)
På väg mot Death Valley svänger vi av vid Owens lake som är en uttorkad saltsjö. Där får Pappan för sig att vi ska titta närmare på sjön, och svänger ner på en liten skruttig väg utan skyltning. Vägen tar snart slut och blir full med sten, vi ser det på håll och jag säger tre gånger "kör inte längre nu". Men när han väl väljer att stanna och backa så har vi nått sanden, och där satt vi fast. Vi får inget grepp och bilen bara slirar och drar sig längre och längre ut i sanden. Nu börjar det bli varmt och svettigt och stämningen i bilen blev minst sagt tryckt. Storasystern blev lite rädd och ledsen. Men vi hann inte stå där i mer än 5 minuter innan två män av det absolut rätta virket dyker upp i sin pickup och undrar om vi behöver hjälp. De jobbade vid sjön och hade sett oss på håll. De har både fyrhjulsdriven pickup och bogserlina, men det finna absolut inget att fästa det i på vår Dodge, som dessutom väger ca 2400 kg. Men tillsammans lyckas vi knuffa Dogge upp på fast mark igen och det hela slutar lyckligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar