Redwood National Park stod högt upp på min lista av ställen att se på den här resan. Men jag visste inte innan om vi skulle hinna så långt norrut. Det visade ju sig inte vara några som helst problem. Vi var alla förväntansfulla när vi kör in i parken. Vi kommer norrifrån, och ganska direkt kommer vi till en linbana, Sky Trail, där man får åka upp bland träden. För att komma till linbanan får man gå en liten stig genom skogen. Just här fanns det väldigt många märkliga träd. Elefantträd, uppochnerträd, träd som står i halvcirkel där man genomför vigslar för att det påminner om en katedral, träd som växer på andra träd. Och så bara jäkligt stora träd. Just här skedde mycket avverkning under förra seklet, innan man stoppade den, så många träd är unga och många av de gamla stora träden är borta. Men det var en fantastiskt fin promenad genom riktig urskog också. Vi åker självklart med linbanan upp på en topp, men vädret är dåligt så vi ser bara insidan av molnen. Och träd på nära håll.
Världens största familjeträd. I det här trädet växer 12 andra mindre träd. De är en familj. För övrigt verkar träden gilla att stå nära varandra, och det verkar inte heller hämma dem i storlek och omfång, snarare tvärt om.
Vi var väldigt nöjda med turen, men efter det var det inte lika lätt att veta vart man skulle åka för att få se det mesta av parken. Alla nationalparker som vi besökt har ju varit fantastiskt fina, välorganiserade och välskyltade. Vi har alltid fått jättebra kartor och information när vi kört in i parken. Vi stannade vid Visitor center och fick en karta, men när jag frågar vart det är bäst att köra och vart man ser träden bäst får jag svaret; Överallt. På eftermiddagen ser vi en skylt mot Avenue of the giants, och vi svänger av där. Och där får vi verkligen se stora träd så att vi blir nöjda. Men hade de inte kunna säga att det var en bra väg att köra, när jag nu faktiskt frågade.
Väldigt fascinerande att få se fallna träd också, då får man verkligen en känsla av hur höga de faktiskt är. Det är så svårt att uppfatta när man lutar huvudet bakåt och tittar uppåt, då får man nästan svindel. Vi fantiserar om hur det måste ha låtit och sett ut när träden föll.
Mitt i skogen, bland alla jättestora träd, hittar vi en liten stugby. Det är dyrare än vad vi brukar lägga på boende, men vi slår ändå till. Det ligger så fantastiskt fin och stugan är verkligen supermysig och välutrustad. Även om vi äter hämtmat från caféet som lämnade en del övrigt att önska, så får vi för ovanlighetens skull äta på riktigt porslin och dricka ur riktiga vinglas. Och vilken tur då att vi hade en flaska vin i bilen som åkt med oss ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar