Oregon var inte alls med i mina planer från början inför den här resan. Men allt eftersom vi kört så insåg jag att vi skulle hinna så långt norrut trots allt. Vi åkte till Crater Lake National Park, som är Oregons enda nationalpark. Crater Lake skapades för ca 8000 år sedan när vulkanen Mount Mazama hade ett utbrott och berget kollapsade och ett djupt hål skapades. Det har sedan fyllt med vatten under århundradena och är idag Amerikas djupaste sjö och den sjunde djupaste sjön i världen. Vulkanen är sovande och väntas få utbrott även i framtiden, men när är det ingen som vet.
Vi körde runt hela sjön, det är drygt 5 mil. Men det går ganska fort att köra och det är otroligt vackert med många utsiktsplatser. Sjön ligger högt, och det fanns gott om snö kvar, trots att det är mitten på juli och trots att det var 25 grader varmt. Vi stannade till och hade snöbollskrig till barnens förtjusning.
Vi tog också en liten avstickare och tittade på underliga vulkaniska stenstoder. De skapades när het ånga sprutade upp ur tjocka asklager. Ångan var så het så askan cementerades direkt. Vi gick en kort promenad längs ravinens kant.
Natten spenderade vi i en liten stuga precis vid North Umpqua, en älv som rinner hela vägen ut i Stilla havet. På kvällen tog vi en liten promenad ner till älven, och barnen och jag doppade oss i det iskalla vattnet. Det var härligt. Sen började vi leka lite i en bäck som rann ut i älven, vi kastade stenar i vattnet och hoppade och skuttade. Helt plötsligt börjar Lillebror skrika hysteriskt; SKORPION, SKORPION!! Jag tänkte att nu har han fått för sig något, han är ju lite orolig av sig den lille mannen. Men vid närmare titt så var det faktiskt en skorpion. Hoppsan. Och där hade vi skuttat runt och lekt. Som tur var var det inte någon jättegiftig typ, utan bara en etta på en femgradig skala. Och ingen blev ju stungen heller. Men vi lekte inte mer just där efter det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar