Mat är halva nöjet med att resa tycker jag. Det är roligt att pröva nya saker och det finns inte mycket som jag inte tycker om. Vi är lite olika i vår familj när det kommer till mat, så ibland hamnar vi lite i otakt. Lillebror och jag, och då speciellt Lillebror då han ju är 6 år och jag ändå hyfsat vuxen, är känsliga för utebliven mat. På mornarna har vi fått dra Lillebror ur sängen och han gnäller och orkar inget och är väldigt dramatisk om saker inte går hans väg. Efter frukost är han en helt annan människa. Jag kan inte heller åka iväg utan frukost. När jag ätit färdigt en måltid planerar jag genast in när det blir lämpligt med nästa och vad den möjligen skulle kunna bestå av. Pappan och Storasystern är inte alls lika känsliga.
Inför vår roadtrip hade jag någon slags föreställning om att vi i förväg skulle bestämma hur ofta det skulle ätas glass och drickas läsk, för att på det viset undvika tjat. Det höll inte kan jag meddela. När Lillebror kroknade var det bara att hala fram dricka och snax och vad man nu kunde ha i närheten för att rädda situationen. Vi upptäckte snart att Moutain Dew var effektivt. Och upptäckte strax efter varför. Den innehåller en hel del koffein visade det sig, vilket jag inte hade koll på, mer än i Coca Cola. Men det blev vår livlina långa svettiga eftermiddagar när vi ville utforska naturen eller ta oss den sista biten fram till något ställe vi bestämt som dagens mål. Det och Trail mix. Trail mix var påsar med nötter, torkad frukt och choklad. Efter ett tag kom jag på att köpa större påsar separat och blanda själv, det blev betydligt billigare eftersom det gick åt en del.
Originalsmaken på Moutain Dew är Citron, men det fanns en uppsjö av andra smaker. Och det fanns alltid på alla snabbmatskedjor. Vi hittade det på Ica MAXI när vi kom hem, men det var inte riktigt samma sak. Det brukar sällan vara det, den där flaskan med konstig likör eller burken med sardinfyllda oliver som var underbara på plats, de smakar inte lika gott hemma.
 |
| Koffeinchock och energipåfyllning gör gott när man vandrar i hettan. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar