Mina barn har spenderat hela höstlovet på Västkusten med Mormorn och Morfarn och Kusinen. Jag anslöt fram emot helgen. Jag älskar att vara här på hösten och vintern. Ta strandpromenader, tända ljus och kura in sig i stugan. Under Allahelgonahelgen hade vi tur med vädret och passade på att en långpromenad längs stranden. Det behövs inte så mycket för att få en lyckad eftermiddag ibland. Lite fika, en solglimt, ett lagom mål och sen sätter bara fantasin gränser.
Vi strosade norrut längs kusten. Mellan Särdal och Steninge norr om Halmstad ligger Naturreservatet Enet. Det är åratal sedan jag gick den vägen, och jag visste inte heller riktigt hur vi skulle gå för att komma dit. Men med havet på vänster sida var det inte direkt någon fara att gå vilse, och vi hittade stigen direkt. Den var fin för det mesta, men på ett ställe var den väldigt blöt efter höstens regnväder. Barnen kunde ha knatat på i sina stövlar, men jag hade bara gympadojor och fick lov att hitta en alternativ väg. Det blev en spännande klättring över stenar och vass för att slutligen kunna hitta ett ställe där jag kunde hoppa över. Självklart vill barnen hellre gå min krångliga väg de med, det var ju mycket roligare.
Precis i vattenbrynet finns en stor sten som ser ut som en strandad val. Den syns uppifrån vägen och speciellt på håll i regn och storm ser det verkligen ut som en val. Nu gick vi närmare och Lillebror konstaterade lite besviken att "det är ju bara en stor sten..."
Fikapaus i solen på varsin sten hann vi med innan vi bara hade en sista liten udde kvar innan vi skulle nå vårt mål, Steninge. Men där i hagen står tre tjurar. Vi tänkte att vi kliver på stenarna nära vattnet, dit kommer inte tjurarna. Men så kommer en av dem emot oss, och sista biten var smal, och jag var inte helt säker på att den faktiskt inte skulle kunna tänka sig att ta ett par kliv ut bland stenarna för att nosa på oss. Vi blev fega och vågade inte. Istället utarbetade vi en plan B. Storasystern ville ha en plan C och D också, där plan D innebar att jag skulle offra mig för barnens skull medan de sprang ut ur hagen. Lyckligtvis fungerade plan A och vi tog oss oskadda ur hagen. Vi kunde dock inte gå utanför hagen och komma runt udden.
I stället gick vi upp till vägen och började strosa söderut igen. Men bara en liten bit. Ovanför Enet ligger en höjd med en gammal gravhög och en fantastisk utsikt över Kattegatt. Vi klättrade upp dit och fick se solen försvinna vid horisonten. Det finns också en järnåldersgrav där markerad med en rest sten. Vi kände historiens vingslag, smög på krokiga stigar genom enar och lövskog och sedan fick Morfarn komma och hämta oss. En helt fantastisk eftermiddag hade vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar