Eftersom vi bodde i Ramundberget så blev det ju naturligt att vi började där. Klockan ringde, i den här familjen sovs det gärna till sent annars. Men alla skuttar upp och alla vrålar JAAAAG på frågan; VEM ÄR SUGEN PÅ ATT ÅKA SKIDOR?! Vi är i backen när de öppnar och jag får förklara varför den nypistade packen kallas för manchester.
Vi har lyckats pricka in kanonväder! Det regnade på vägen upp men nu skiner solen och det är några minusgrader. Meteorolog på semester, lite får man väl skryta... Ramis bjuder på superfina backar, strålande sol och vidunderlig utsikt. Vi åker i alla backar utom de svarta, den här dagen. Barnen åker gärna i skogsslingorna och Mickelinas små skogsturer blir genast favoriter. Lillebror är som en kanonkula och kastar sig ur liften och ut i backen och nerför utan någon som helst aning om vart han är på väg eller hänsyn till vad vi planerat i liften på vägen upp. Det gäller att vara snabb om man vill hejda honom eller styra in honom åt något särskilt håll. Han är så snabb nu att när han på toppen säger att han måste kissa, så hinner jag inte ikapp honom på hela vägen ner.
Jag kör med ryggsäck hela dagen. Redan i första liften upp ger jag Lillebror en kall pannkaka, i förebyggande syfte. I min ryggsäck finns också lite dricka, "trail mix" (nötter och torkad frukt) och mörk choklad. Inga sammanbrott på grund av energibrist i backen tack! Dessutom envisas jag med att släpa med mig stora kameran också.
Ramundberget får 4 av 5 liftbyglar av mig. Av barnen förmodligen 5 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar