Äntligen!

Efter flera års tjat kom vi ÄNTLIGEN iväg på lite skidresa till fjällen med familjen på sportlovet. Det är jätteviktigt för mig att barnen lär sig åka skidor, då jag i princip växte upp i skidbacken. Det var där man hängde på vintern liksom. Pappan har tyckt att det varit tråkigt att åka i Sverige och velat åka till Alperna, men det har känts lite overkill så länge barnen inte kunnat åka tillräckligt bra. Som tur var fick jag hjälp av mina fantastiska föräldrar (igen), och de har uppmuntrat och utrustat barnen och tagit med dem till Granberget och harvat i barnbacken på lov och helger. Jag har självklart också hjälpt till, men de har tagit ett stort ansvar för att barnen skulle utveckla ett skidintresse, och nu - Mission accomplished! De ÄLSAKR att åka skidor! Och nu gick Pappan med på att spendera några dagar i fjällen. Hurra, min lycka är gjord!

Vi åkte till Ramundberget tillsammans med några vänner. De var där hela veckan, men vi kände inte att vi hade tid eller råd med det så vi åkte torsdag-söndag. Vi mellanlandade hos mamma och pappa i Leksand, där barnen spenderat halva veckan och värmt upp i skidbacken tillsammans med Morfar. Först hade vi tänkt att vi skulle kliva upp tidigt och hinna upp till en halv dags åkning på eftermiddagen. Men så såg vi att det var kvällsöppet på torsdagen, och tog det lugnt och satsade på det i stället. 

Vi hade bokat "Villavagnen", bestämd form, singularis. Det fanns bara en, och vi hittade något som vi gissade var den nere på campingplatsen. Det var inte skottat och det låg en rejäl snödriva framför. Hmm, skulle vi verkligen behöva skotta oss in själva? Men när vi frågade efter nycklar, och skottning, så blev vi uppgraderade till en jättestor och fin lägenhet i stället. Det visade sig att Villavagnen var det enda som gick att boka mindre än en vecka. Men eftersom det inte var fullbelagt så fick vi en lägenhet i stället. Ett rejält uppköp för oss skulle jag vilja säga, även om vi säkert hade haft det bra i Villavagnen också. 

Villavagnen, som vi bokade.

Lägenheten som vi fick.

Medan mörkret föll satt vi och spanade upp i backen och såg pistmaskinen köra för fullt. Sedan kastade vi oss ut i backen. Kanske var våra förväntningar lite för höga, men efter en timme hade barnen blivit osams och ville inte åka mer och vi gav upp. Men vi kom igång i alla fall.