Istanbul

Istanbul var vår första Hemliga resa, hösten 2010. Jag ordnade, så för mig var den inte hemlig. Här kommer Torp Travel till sin rätt, förutom att resa så älskar jag också att planera och ordna resor. Mina vänner lade tid, pengar och förtroende i mina händer, och dök bara upp på Arlanda enligt mina instruktioner. Istanbul var ett lätt val, jag hade drömt om att åka dit länge. För att åka så billigt som möjligt blev det byte, och alltså lade vi ganska mycket tid på själva resan dit och hem. Jag var så orolig innan för att mina vänner inte skulle vara nöjda, men det var ingen fara. Det blev en mycket lyckad resa. 

Alla fick matchande hattar, gula Beppehattar som jag hade köpt billigt. OK, man ser fånig ut, men det är också roligt och praktiskt. Man får en samhörighet, hela gruppen ser lika fånig ut, och dessutom är det väldigt lätt att hålla reda på varandra.

Vi hade två dagar i Istanbul och klarade av de vanliga sevärdheterna. Hagia Sofia, Blå moskén, Basilikan, Topkapipalatset och Stora basaren. Bland mycket annat där emellan. Vi gick inte som grupp hela tiden, var och en gör det som den vill och ser det den vill se. 

Jag tyckte att jag varit respektfull och klätt mig ordentligt när vi skulle besöka Blå moskén. Med hellång kjol och långärmad tröja, till och med luva på tröja att ha över håret om det behövdes. Jag behövde inte ens låna någon sjal när vi gick in. Men ute på andra sidan var det ändå inte bra, där kommer en man fram och säger "close your legs!" när jag sitter på trappen och tar på mig mina skor. Kjolen gick ner till marken, det var inte så att jag visade något av misstag. Urlöjligt tycker jag. Men jag misstänker också att det är en turistgrej. Att det går folk där och säger till turisterna (de kvinnliga) att räta till si eller så, bara för att vi ska få något att berätta om när vi kommer hem. Jag har hört fler sådana här historier från just Istanbul. Lite som med Nordafrika och kamelerna. Säg den turist som inte blivit erbjuden att sälja sitt barn/sin fru/sin man för kameler.

Åh, så praktiskt med gula hattar. Mitt batteri i telefonen tog slut och jag skulle vänta in mina vänner längst upp på denna gatan. Det var nemas problemas. I Stora basaren letade jag också efter några av mina vänner och det var som att följa en snitslad bana. Folk tog tag i mig och sa "Your friends went that way."